Det är nu.

Jag har längtat så länge efter det här. 
Om två veckor så börjar jag läsa en kurs i journalistik på distans. En 15 hp-kurs, med fokus på det egna skrivandet. Jag har längtat så länge efter det här. Att äntligen få skriva med ett mål. Att få skriva för att jag måste, att få skriva med press. Allt annat har varit så kravlöst, men ändå med de största kraven av alla. 
Jag skriver oerhört mycket. Dikter, reportage, krönikor, ibland låttexter. Jag försöker hålla igång. Försöker öva mig genom att ta inspiration från olika författare och skribenter och skriva om deras texter så som jag skulle ha skrivit dem. Men jag publicerar sällan. Jag vet ju att det är därför som jag inte kan hålla igång en öppen blogg. Jag är på tok för mycket perfektionist. Jag är livrädd för att uppfattas som oduglig. Som dåligsämresämst. Det är därför jag tar den här kursen. För att jag kommer att bli tvungen att släppa tyglarna och skriva från hjärtat, samtidigt som jag ska blotta allt för okända människor som ska granska varje detalj. Jag är livrädd, men jag har längtat så länge efter det här. 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s